Du var så lugn i min mage och
jag trodde att du var en liten tjej.
En månad innan du kom,tänkte jag om,
det kunde vara en pojke också.
Så din far och jag bestämde oss för
namnet Markus eller Camilla.
Mina värkar satte igång dagen innan nyårsafton så vi åkte till sjukhuset
dagen innan vid 22.00-tiden.
Jag hade många värkar innan du kom ut klockan 10.30 på nyårsafton.
Din pappa tog dig, lyfte upp dig och sa
- Det blev en Markus!
Lite senare på dagen kom pappa
och storebror och hälsade på oss.
Jag var väldigt trött för jag hade
varit vaken hela natten.
Jag somnade tidigt och det
gjorde Markus också.
Vi sov hela natten.
Denna nyårsafton hörde jag inga fyrverkerier alls.

Du var inget nappbarn.
Jag köpte nappar till dig, i olika former
och märken men du spottade ut dem. Du tog din lilla tumme och snuttade på.
När du skulle sova åkte tummen in i munnen.

När du var 1 ½ år klämde du fingret i ytterdörren
Hela ringfingret blev platt och det blödde,
så vi fick åka till sjukhuset.
Ingen fick röra din lilla hand eller finger,
inte ens mamma.
Så sjukvårdarna hade fullt upp med att försöka få tag i
din lilla hand och finger. Du gav dig inte utan höll handen/fingret borta.
De gav dig något starkt, och efter några minuter började du bara skratta...
Allt var jättekul och sedan
fick sjukvårdarna plåstra om dig
Det gick inte att sy det lilla, lilla ringfingret så du blev
tejpad och fick ett stort bandage.


Du har alltid varit den lille pojken som ville vara stor..
Alltid velat vara äldre än vad du varit
Helt makalös när det gäller att bemästra olika saker
Tänk när du var 5 år och sa till mig
- Jag kan cykla utan stödhjul,
snälla mamma ta bort dem!
- Man måste lära sig att cykla sa jag
men jag tog bort dem för att jag
tänkte att det var dags för dig att lära sig att cykla utan stödhjul.
Du tog cykeln och cyklade iväg utan
några problem.
Jag stod bara där och gapade av förvåning.
Du var oerhört motorisk duktig och en enastående förmåga att lära dig saker
utan ansträngning. Du bara kunde det.
Som att åka skridskor, du satte på
dig skridskorna och åkte..
Lärde dig att simma gjorde du,
när storebror gick på simskolan.
Fast du inte var med i simskolan utan
fick vara i bakgrunden, snappade
du varje simtag och lärde dig simma..
Du var smart och hade alltid lite
bus på gång.

Jag kom ihåg när du var 7 år och
lekte med mecano.
Helt plötsligt blev det tyst.
Alldeles för tyst. Jag gick in i ditt rum
och där står du glädjestrålande och
visar mig din nybyggda mecanobil
och elsladden som du du tagit bort
ifrån bandspelaren.
Med ett stort leende säger du
- Jag ska göra en elektrisk bil.
Man bara pluggar in denna sladd i
bilen, sen går den av sig själv.
Jag kom i sista sekunden.

Ditt stora intresse för musik kom tidigt.
Jag kommer speciellt ihåg ett tillfälle
när det var Lucia på dagis och
du sjöng högst av alla och
i en annan oktav.

Du var också duktig på att dansa. Breakdance kunde du.
Vid ett bröllop dansade du och
alla var imponerade av din dans.
Du dansade Bugg också och
hamnade på en bra plats i tävlingarna,
som du var med i.
Vo-joggen (tävling att springa 2,5 km)
var en annan sak som du var väldigt
duktig på. Du hamnade på 3-4 plats
nästan varje gång av cirka 60 deltagare.

2004 blev du storebror, då föddes din
lillasyster.

I högstadiet någonstans så började du
med alkohol/droger
Det märktes inte men successivt
började du att förändras.
En tuffare attityd utåt, ibland kändes
det inte som jag kunde nå dig.
Fast jag visste att inuti dig fanns den pojken, den känslige pojken
som jag kände.

Nu började olika uttryck att komma upp.
Ett som du använde flitigt var
”Är du skööööön?”
Det betydde att den som man sa så åt,
tog situationen lite för allvarligt.
En dag sa du så åt mig och jag svarade
”Vissa tycker det!”
Du blev helt tyst och sedan använde du inte det uttrycket mer.

Du började att göra egna musiklåtar
och hittade ett artistnamn ”Exizt”

I juli 2009 ändrades ditt liv, helt radikalt.
Du hade begått ett våldsbrott
under alkoholens påverkan.
Du blev dömd, till ett års sluten vård.

Nu kom en jobbig tid.
Inlåst i en annan stad, långt borta
från din familj.
Du fick vård och blev alkohol/drogfri.
Men med din styrka som du hade
lyckades du.
Du bemästrade det hela och
när du blev fri så strålade det om dig.
Din personlighet hade genomgått
en förvandling och du hade blivit vuxen.
Du blev fri 2 september 2010
och hade börjat ett nytt liv.
En ny utbildning och en egen lägenhet
i en annan stad.


En månad senare kommer du hem till
din hemstad. Du gick till en kompis.
Hos denna kompis fanns det tillgång
till alkohol och tabletter.
Jag antar att frestelsen blev för stor.
Du ville bara festa och ha lite kul.
Eftersom du hade en diskret hjärtmuskelinflammation,
så antar jag att du somnade och
ditt hjärta slutade att slå.

Du blev bara 17 år.

Jag saknar dig min son!
Du är alltid min lille pojke,
fast du blev så stor!

Här är minnesfilmen jag har gjort till dig:
http://www.youtube.com/watch?v=bZnssbHb4RU

Mamma

Skapa en gratis hemsida med bl a blogg & gästbok