En mammas tankar...

Den 5 oktober 2014

2014-09-10 17:01 | 0 kommentarer

 

Nu är det 4 år sedan du dog.
Mitt sinne fylls med sorg och saknad.
Vi var till din grav på din dödsdag.
Vi tände ljus och du fick fina blommor.
Vi hade tänkt att du skulle få himmelslyktan
också men när vi öppnade förpackningen var 
ett stort hål i himmelslyktan. Så hur mycket vi än försökt så 
hade inte himmelslyktan lyft.
Istället för himmelslyktan som vi brukar skicka upp til dig
så skickar jag sången som jag skrev till dig!
En sådan här dag så minns jag hela din dödsdag.
Det är som en videobandspelare som spelar upp samma sekvens
om och om igen. Jag ser allt vad som hände den dagen.
Jag kommer ihåg att jag varit hemma och varit sjukskriven
en vecka för jag hade haft ryggskott. På måndagen (den dagen du dog) 
så började jag jobba. Jag satte på mig mitt ryggbälte och
jobbade några timmar, tills jag fick telefonsamtalet.
Telefonsamtalet från din kompis som berättade att du verkade död…

Jag har lyssnat på din musik och tycker att du hade en helt unik
talang och förmåga att skapa sånger. När jag hör din röst igen
så känns du levande igen! Om jag blundar kan jag se dig framför
mig, med kepsen på sne och ditt finurliga leende! 
Här är länken till sången Låter natten bli till dag.
Den gillar jag.

Jag skickar all min kärlek till dig!
Du finns alltid kvar i mitt hjärta!
Jag älskar dig och saknar dig!


Mamma

 September 2014

Häromdagen var jag till din grav.
Jag tände ett ljus och kände av att hösten är på väg.
Det blåser kalla vindar på kvällarna och träden börjar skifta färg.
Jag tänker att det är precis så som jag känner mig.
Det har blåst kalla vindar och mitt liv har förändrat sig/skiftat färg.
Det har hänt så mycket och jag har haft det lite tufft.
Jag och din lillasyster har flyttat till en mysig 3-a.
Så nu är jag ensamstående. 
Jag skrev en dikt om det, här är länken.

Jag tittar på din gravsten och tänker att livet är hårt och orättvist.
Jag blundar och då kan jag se dig framför mig, en levande Markus
som ler sitt finurliga leende och säger:
- Mamma det är aldrig försent!

Jag kommer alltid att ha tre barn, som jag älskar av hela mitt hjärta.
Det är bara så att du inte finns mer i denna världen..
Ibland får jag frågan:
- Hur många barn har du?
För mig är svaret självklart. Jag har 3 barn. 
Jag kan inte svara 2 barn, för du är mitt barn också.
Det är bara så att du inte finns mer i denna världen.
Om jag svarar att jag har 2 levande barn och ett barn som har dött
så reagerar de flesta med tystnad. Det blir så konstigt.
Det tog tid för mig att komma fram till ett bra svar på frågan.
Mitt svar blir:
-Jag har fött tre barn, men jag har bara två kvar.
Det ger ett enkelt svar på frågan.

Jag saknar dig!
Jag skickar dig en kram och min kärlek!

Mamma


April 2014

2014-04-07 20:26


Jag har faktiskt slutat röka! Jag har inte rökt en cigarett
på det nya året. Jag lovade dig Markus att sluta en vacker
dag, när solen sken och det har jag gjort nu.
Det är en sak som jag har förstått. Det har tagit lång tid
förstå det. Det är ingen enkel sak att förstå.

Det är aldrig-heten.
Jag förstod att du var död, när jag fick ditt dödsbesked.
Jag förstod att du inte fanns här hos mig längre.
Det jag inte förstod, var att jag aldrig mera i detta liv:

skulle få träffa dig
aldrig mera få prata med dig
aldrig mera få krama dig
aldrig mera…

Nu har det gått lång tid och nu börjar jag förstå.
Sorgen kommer över mig och tårarna rinner.

En låt som jag gillar skarpt är Vissa saker som du har gjort.
Den beskriver min sinnesstämning perfekt just nu.
Tusen salta tårar har runnit nerför min kind!
Den låten gillar jag också!

Häromdagen skrev jag en dikt, livsdryck.
Den drycken är livsfarlig.

Jag skickar dig all min kärlek!
Jag saknar dig!
Jag älskar dig!

 Mamma


Nårsafton 2013

2013-12-31 14:42

En ny dag börjar. Det är årets sista dag 2013.
Om ett dygn så är det ett nytt år, 2014.

Idag är det din födelsedag, Markus.

Om du hade levt, skulle du ha fyllt 21 år.

Det fyller mitt hjärta med sorg över att du måste

dö så ung. Om jag blundar, så kan jag se dig.
En glad ung man med glimten i ögat.

Idag ska jag till din grav. Jag ska skicka upp

himmelslyktan till dig, som bär på all vår kärlek till dig.

Kommer du ihåg vad jag lovade dig?

Jag kommer ihåg, hur du tjatade på mig,
att jag skulle sluta röka.

Jag svarade:

- Jag lovar dig, Markus. En vacker dag, när solen skiner, ska jag sluta röka.

Idag är det en vacker dag och solen skiner.
Idag ska jag försöka att sluta röka!

 

 

Älskar dig

Saknar dig

 

Mamma

 

 


Julen 2013

2013-12-26 20:44 | 0 kommentarer

Det blev en jul till, utan dig
Jag saknar dig. En av de svåraste stunderna är julen.
Då träffas hela familjen, alla nära och kära men du är inte med.
I vissa stunder, som när jag står på kyrkogården,
framför din gravsten, tidigt på julaftonsmorgonen,
då rinner mina tårar. Jag tänder ditt ljus. Jag lägger
en tomte vid graven. Jag lägger jag dit din fina julklappskrans.
På kransen finns det små julklappspaket. Dessa små paket är till dig!
De små paketen innehåller all min kärlek!
Jag blundar och ser dig framför mig och mina tårar rinner.
Jag pratar med dig. Till slut skickar jag all min kärlek till dig!
Det är mörkt, jag fryser och jag hostar.
Dagen innan julafton fick jag min diagnos av läkaren,
lunginflammation. Så det blev en konstig julafton.
Jag hade feber och var trött. Jag fick sitta på en stol och ta det lugnt.
Senare på julafton, hade vi julbord. Det är då jag vill ha dig här igen,
sittande vid julbordet och bara få umgås med dig.
Vi firade precis som vanligt.
Jag saknade dig!

Jag skickar dig en länk
Tills vi ses igen!

Jag älskar dig!
Mamma




4 Oktober 2013

2013-10-04 18:49 | 0 kommentarer

Fredagen den 4 oktober 2013 är det idag.
En vanlig dag. Så är det inte för mig.
Den 4 oktober har en speciell innebörd för mig.
Det var den dagen du dog, för tre år sedan.
Jag försöker intala mig att det är en vanlig dag.
Det går inte. Minnena vad som hände din dödsdag
spelas upp som, en videobandspelare i mitt huvud.
Saknaden och sorgen väller upp inom mig.

Jag har skrivit om en sång till dig, Markus.
Den heter ”En del av mitt hjärta”.
Här är länken till bara sången
Jag har inte så bra sångröst (inte som du!)
om jag hade sjungit den sången så skulle du ha skrattat!
Jag kan till och med höra din kommentar
- Mamma, sluta nu!
Så roligt ska vi inte ha! Så det är Tette Merio som sjunger.
Tack Tette! Jag är oerhört tacksam!

I augusti månad ansökte jag om tillstånd för att få
tända himmelslyktan till dig idag. Jag fick tillstånd.
På kyrkogården, blåste det, riktiga höstvindar.
Vi försökte att få himmelslyktan att lyfta, men det var omöjligt.
Så i år blev det ingen himmelslykta. Vi bröt traditionen.
Vi skickar all vår kärlek till himmelen och till dig!
Vi älskar dig och saknar dig!

Jag tände ljus för dig. Efter det läste jag denna dikt:

Tiden går, blir till 3 år
men det är fortfarande
väldigt svårt att förstå.
Förstå att du inte finns mer.
Jag kan se ditt ansikte hur du
skrattar och ler.
Jag ler medan mina tårar trillar ner.
Jag kan bara konstatera att det gör
lika ont nu som det gjorde då.
Mina tankar dröjer sig kvar i minnen.
Jag låter sorgen/saknaden ta över mitt sinne.
Inuti mitt hjärta finns det en plats
bara avsett för dig
Jag måste fylla denna plats
med minnen och kärlek av dig.
Hur lång tid det går,
så finns du alltid kvar i mitt hjärta

En tår faller ner för min kind.

Jag älskar dig och saknar dig så mycket, Markus

Mamma


Juli 2013

2013-07-26 20:36 | 0 kommentarer

Juli 2013

Jag mötte dig i drömmen. Du var livs levande och hade inte åldrats en dag.
Jag fick åka i din nya fina bil. Du, Markus körde. Det konstigaste med
bilen var att den hade ingen plåt eller hölje. Det var en häftig och egendomlig bil.
Jag fick sitta på passageraresätet medan du körde. Vi pratade och skrattade.
Vi umgicks precis som vi brukade göra. Allting kändes som vanligt.
I min tanke fanns inte att du kunde vara död. Du var ju där, Markus, liv levande!
Du parkerade bilen elegant och vi steg ur bilen. Markus pekade på en väg som
ledde uppåt. Markus började att klättra uppåt och visade mig den rätta vägen.
Jag klättrade (vissa avsnitt var svåra) men jag bemästrade det hela.
Under tiden som vi klättrade pratade vi och umgicks. När Markus klättrat hela vägen
upp och jag har bara en liten bit kvar, så vaknar jag.
Jag inser att det bara var en dröm. Inom mig så upplever jag en sorts
lyckokänsla. Det spelar ingen roll om det bara var en dröm.
Det känns som jag har träffat dig igen! Jag har pratat med dig!
Jag har skrattat med dig! Jag har fått umgåtts en stund med dig!
Hur många gånger har jag önskat mig det?  1000-tals gånger.
Lyckokänslan lever kvar inom mig samtidigt som en tår rinner ner för min kind.
Saknaden kommer över mig. Nu när jag träffat dig igen, så inser jag hur mycket
jag har saknat dig. Hur lång tid det har gått, sen du dog. 2 ½ år.
Saknaden sveper över mig som en våg, samtidigt som jag är glad över att
jag fick träffa dig igen!

Jag älskar dig, min son!
Jag saknar dig!

 Mamma

 Juni 2013

Idag Markus, skulle du ha tagit studenten, på naturvetenskapliga linjen.
Tänk att du aldrig fick uppleva den dagen.
Om jag blundar hårt, så kan jag se dig, precis innan du ska gå ut.
I mitten av alla dina klasskamrater med studentmössan på huvudet.
Du sjunger för full hals. Ditt speciella, underfundiga leende syns.
Det glittrar i dina ögon. Jag står nedanför med ett stort plakat.
En bild på dig när du var liten. Vid den sista sångversen, kastar du din
studentmössa rakt upp i skyn. Sen springer du, med ett glatt leende till din familj.
Jag vet att det bara är en drömbild, för verkligheten är den, att du aldrig kommer
att ta studenten. Det som är det konstiga i min drömbild, är att du inte har åldrats
en dag. Du ser fortfarande ut, som du gjorde den dagen som du dog, för 2 ½  år sedan.
Jag firar din studentdag, på mitt sätt. Idag har jag varit till din grav och gav dig
studentblommor. Det var vid graven som alla mina tårar kom.
Saknaden och det orättvisa att du är död, kom över mig.

Jag skickar all min kärlek till dig.
Jag älskar dig!
Saknar dig! 

Mamma


Maj 2013

2013-05-04 20:12

Nu är till slut våren här!
Det känns som det har varit en lång vinter.
Man blir gladare till sinnet och det känns mycket
lättare när våren till slut är här.
Jag kan bara konstatera att ibland är saknaden och
sorgen svåra att hantera.  På sista tiden har jag varit arg.
Jag är så arg över det orättvisa att denna hjärtgen,
gjorde att ditt hjärta stannade.
Jag är arg över att ditt liv blev för kort.
Det är svårt att beskriva min ilska som bubblar inom mig.

Det är bara så enkelt:
Jag älskar dig av hela mitt hjärta
Jag saknar dig lika mycket!

Det är så många saker som får mig att minnas.
En plats, ditt namn, en bild på dig, en låt, ett minne av dig
som får mina tankar bakåt i tiden
Nutiden suddas ut och i mina tankar återskapas du.
Jag ser dig framför mig och minnet spelas upp en gång till.
Jag ler medan mina ögon fylls med tårar.
Minnen är det enda jag har kvar av dig.

Jag lyssnade på en låt häromdagen, som beskriver mina
känslor väldigt bra. Jag skrev om låten till dig, Markus!
Sarah Dawn Finer ”Balladen om ett brustet hjärta”

Skickar en stor kram till dig!

Mamma

 


Februari 2013

2013-02-18 12:25 | 0 kommentarer

Tiden går. Din lillasyster har blivit stor och fyllt 9 år.
Nu är det sportlov och din lillasyster och jag har åkt skidor.
Vi tog 2,5 kilometern. Det var helt underbart!
Jag fick ett omtumlande besked, häromdagen.
Du bar ju på denna gen långtqtsyndrom som orsakade din död.
Jag bär på denna genen.
Häromdagen fick jag veta att din lillasyster bär på denna gen.
Jag drabbas av ett raseri över det orättvisa i det hela.
Hur kan det vara möjligt att en sådan liten gen kan orsaka
så mycket sorg och ändra i våra liv?
Jag och din lillasyster har varit fullt friska. Vi har nu fått besked
att vi bär på en gen som kan orsaka plötslig hjärtdöd.
Du dog av denna gen. Nu ändras våra liv. Vi måste ta medicin.
Vi måste lära oss att leva med döden.
Vem vet när, genen orsakar plötslig hjärtdöd?
Det kommer att bli många läkarbesök och många obesvarade frågor.
Det kommer att ta ett tag för mig att acceptera detta besked.
Jag vet hur jag ska hantera det hela. Enda sättet är att leva nu,
göra det bästa av det hela! Denna låt beskriver precis vad jag känner!

Jag lever nu/ Christer Sandelin

Vissa dagar kommer att vara svåra. Många tankar och funderingar.
Då passar denna låt, som du har gjort, Markus.
Det är en av mina favoritlåtar.
Exizt/Vissa saker.

Jag saknar dig!

Du finns alltid i mitt hjärta!

Jag skickar en stor bamsekram till dig
och tänder ett ljus för dig!

Mamma

 Nyårsafton 2012

Denna dag är din födelsedag.
Tänk idag skulle du ha fyllt 20 år.
Vilken konstig dag att ha en födelsedag på.
Det är årets sista dag och alla firar in det nya året.
Denna nyårsafton, så fylls mitt sinne med sorg.
Det är så orättvist att du inte ens hann fylla 20 år.
Saknaden och sorgen kommer över mig och mina
tårar rinner. Jag skulle vilja ha dig här igen och
fira dig! Men faktum kvarstår, du finns inte här mer.
Jag sänder dig himmelslyktan och i kväll skickar
jag upp en raket till dig.
Denna låt beskriver precis min sinnestämning.
Idag ska jag tända ett ljus på din grav!
http://www.youtube.com/watch?v=X4KCBaVMh7k
Och här kan man tända ett ljus bara för dig!
http://www.tillminneav.se/showPage.php?id=1324&tab=candles

Jag älskar dig!
Jag saknar dig!

Mamma

December 2012

Snön den vräker ner och temperaturen sjunker ner till -17 grader.
Nu är det vinter igen och vi kan se fram emot en vit jul!
Nu i dagarna har jag fått ett omtumlande besked.
Markus, du hade en gen som heter långtqtsyndrom.
Denna gen kan orsaka plötslig hjärtdöd och det var
det som hände dig. Denna genen bär jag också på.
Jag har varit lyckligt ovetande om att jag bär på en gen
som kan orsaka plötslig hjärtdöd. Jag känner mig fullt frisk
och har aldrig i hela mitt liv, märkt av denna dödsbringande gen.
Jag ska få medicin som ska förhindra att mitt hjärta stannar.
Det som jag inte gillar, är att du, Markus fick denna genen av mig.
Tänk en gen, som är så liten, så liten som man inte ens kan förstå,
kan göra så att hjärtat stannar.
Dina syskon ska testas för att se om de också bär på långtqtsyndrom.

Sorgen och saknaden efter dig kommer som en stor våg.
Mina tankar för mig tillbaka i tiden och mina tårar rinner.

Jag kommer ihåg, när jag satt vid köksbordet och skulle fatta ett
stort beslut. Markus du var 16 år. Jag frågade dig vad du tyckte
och du svarade
- Mamma, det är aldrig försent.
- Hur menar du? Svarade jag
- Jag menar att det är bara att göra det!
Visst kan det bli fel, men då får du välja en annan väg.
Det är aldrig försent!
Så enkelt, men så svårt. Jag följde Markus råd den gången och
har inte ångrat mig. Jag får följa Markus råd nu också.
Det är dags att gå framåt, inte blicka bakåt och göra det bästa
av det hela!
Julen närmar sig och din lillasyster räknar dagarna till julafton.
Detta år har vi gjort ett pepparkakshus, ett pepparkaksslott.
Temat var Greveholm (julkalendern) på TV-n.

Jag saknar dig min son.
Jag älskar dig!

Mamma

Oktober 2012

 

Nu var det länge sedan som jag skrev. Tiden rusar iväg.
Jag har haft semester. Jag har börjat jobbat och sedan
blev det höst. Bladen på träden byter färg och trillar ner.
För inte så länge sedan, var det din dödsdag, den 4 oktober.
Två år har gått sedan du dog. Vi var där, vid din grav, hela familjen,
på din dödsdag och tände himmelslyktan till dig.
Himmelslyktan steg upp mot skyn och blev mindre.
Till slut var den bara en liten cirkel.  Det hade regnat hela
dagen.  Det hade varit molnigt och grått. När himmelslyktan sakta började
att sjunka neråt, så förändrades himmelen. Det var magiskt.
Det blev en orangefärgad himmel! Häftigt.

Mina minnen för mig tillbaka i tiden. Jag kommer ihåg dig, Markus som en liten femåring
med glimten i ögat. Din favoritfilm var Mio min Mio. Här är länk:
http://www.youtube.com/watch?v=jxtuBJNOaDY&feature=related
Mio  min mio handlar om en pojke, som försvinner ifrån denna världen.
Bo som pojken heter, hamnar i  ”landet i fjärran”
Där är Bo istället prins Mio. Det blir ett riktigt äventyr, för Mio
måste besegra riddare Kato, som har ett stenhjärta.
Som i alla sagor så slutar denna saga lyckligt.
Tanken slog mig att det är kanske så att Bo dör och hamnar i ”landet i fjärran”.
Jag hoppas att du, Markus hamnade i himmelen och
att dina drömmar förverkligats där!

Jag har lyssnat på dina låtar/ din musik som du har gjort.
Den ena låten som jag gillar skarpt är heter ”Jag står kvar”
Det är Exizt ft Mitch. Den är gjord 2007. Jag tror Markus har
skrivit texten. Här är länken:
Jag står kvar

Den andra låten som jag gillar skarpt heter ”Tre långa dagar”
För mig är det istället två långa år, utan dig
Det är Exizt ft Kennie. Här är länken:
Tre långa dagar

Jag avslutar med dikten som jag skrev till dig, Markus.
Jag läste upp den innan vi lät himmelslyktan stiga mot himmelen.

Timmarna går, dagarna går och åren går.
Det är nu två år sedan Markus dog.
Sorgen och saknaden är lika stor, som då.
Hela Markus familj har samlas här idag
för att minnas Markus.
Vi låter himmelslyktan stiga upp till himmelen
med vårt budskap:
Vi älskar dig Markus!
I våra hjärtan och i vårt minne finns du alltid kvar!

Jag saknar dig..
Jag älskar dig.

Mamma

Juni 2012

Nu har det redan blivit juni, tänk vad tiden har gått fort.
Jag har varit fullt upptagen med att skriva klart min bok.
Hela maj, har jag under varje ledig stund och när inspirationen
flödat, suttit framför datorn och skrivit.
Det gav resultat, så nu är boken färdig. Tänk jag har påbörjat
två böcker som inte har blivit klara men den tredje har jag slutfört!
Jag har nu förverkligat en dröm, att ge ut en bok. Tänk nu är jag
författare också! Boken heter ”En mammas historia”. Boken handlar
om allt som hände, under åren 2008-2010. Den handlar om dig också Markus.
Här är länken till alla som vill köpa boken: 
http://www.fritzstahl.com/en-mammas-historia.html
Ibland är det fortfarande svårt att förstå, att du inte finns mer.
Häromdagen såg jag en kille, med samma kroppsbyggnad som dig,
med samma klädstil som dig och med en svart tuff keps på huvudet.
Jag tittade och det var nästan så jag ville ropa ”Markus!”
När jag sedan såg ansiktet var det inte du.
Då fylls mina ögon med tårar, för då känner jag saknaden och sorgen inom mig.
Jag kan inte prata med dig. Jag kan inte ge dig en kram.
Kvar finns bara alla minnen av dig.
Jag har dig alltid kvar i mitt hjärta.
Jag älskar dig.

Mamma

Februari 2012

Nu har vi hamnar i februari månad.
Det har verkligen varit mycket snö och att cykla till jobbet
och från jobbet i dessa snömängder har inte varit lätt..
Jag har 3 kilometer att ta mig till jobbet och tre kilometer hem igen.
Jag ser det som att jag får motion.. Vissa dagar när temperaturen har
sjunkit till -15 grader så har det varit iskallt..
Nu börjar solen att titta fram och temperaturen har stigit.
Så snön börjar smälta och fram tittar gräsmattan.
Man känner sig gladare till sinnet och
hoppas att det snart ska bli vår igen!

Din lillasyster har fyllt 8 år. Tänk vad tiden går..
Jag kommer fortfarande ihåg när din lillasyster föddes och¨
vilken stolt storebror du var!
Det sägs att tiden läker alla sår. Saknaden och sorgen över att
du inte finns mer i denna världen, kommer aldrig att läkas...
Just nu har jag haft en period, när saknaden efter dig har
varit svår. Vissa dagar är det fortfarande svårt, tungt och jobbigt.
Jag har skrivit en dikt om det, här är länken:
http://www.poeter.se/viewText.php?textId=1435218

Jag saknar dig! 
Du finns alltid kvar i mitt hjärta!
Jag skickar dig en kram!

Mamma

 

Januari

Nu är det ett nytt år! 2012!
Vi var vid din grav på nyårsafton och skickade upp
himmelslyktan till dig. Vi var där, klockan 15.00, precis när solen
började att gå ner, hela familjen och
firade din 19-årsdag eller den dagen du skulle ha fyllt 19 år.
Jag vet inte hur det räknas i himmelen, men för mig räknas
dina jordår, eller din 19-årsdag..
Vid 22.00 var jag och skickade upp två raketer, bara till dig.
Ibland är det svårt att förstå att du inte finns mer.
Jag vet att du inte gör det, men vissa dagar vill jag bara
att du ska finnas här igen och jag vill kunna prata med dig.
Det känns så tomt. Jag saknar dig så mycket.
Jag tittar på fotografier, men de känns så stilla och så frusna av tiden.
Det är bara att erkänna att saknaden efter dig är så stor!
Mina tårar rinner, men vad hjälper det?
Du kommer inte tillbaka, men jag vet att du finns där någonstans,
där inte jag kan se dig eller prata med dig.
Din lillasyster uttrycker sin sorg och häromdagen var vi till din grav
Din lillasyster tände ditt ljus. ”Det är min bästa storebror!” förklarade hon.
Lillasyster la dit ett hjärta hon hade köpt och var ledsen.
Jag sa att ”Markus finns alltid här inne, i vårt hjärta. Vi kommer alltid ihåg
de fina stunderna, de stunderna vi gjorde något roligt tillsammans!”
När jag hade sagt det släcktes 4 gatlysen och några sekunder senare tändes de...
Då börjar jag undra, har du, Markus något finger med i spelet?
Är det du som tänder och släcker dessa gatlysen?
I vilket fall som helst så kommer det en tår som rinner ner för min kind.
Jag är berörd och jag saknar dig!

Jag älskar dig, min son

Mamma

Publicerad 8 Jan, 2012 av Britt-Marie Fransson


Julen närmar sig..

Tiden går och nu har vi hamnat i decembermånad.
Det som känns jobbigt är att fira en jul till utan dig.
Det är under sådana högtider som jul, som det blir mer
verkligt för det är då hela familjen samlas.
Så nu har alla julförberedelser påbörjats.
Din lillasyster och jag har gjort pepparkakshus och julpyntat.
Din lillasyster vet exakt var alla julsaker ska vara.
Adventljusstaken ska stå i det fönstret som den alltid har
gjort och julstjärnan ska vara där...
Idag kom julgranen upp.

Kom du ihåg när du och din bror, tog sönder pepparkakshuset
för Ni vill äta upp pepparkakshuset, två veckor innan julafton?
Först var Ni inne i mitt sovrum, jag sov. Ni frågade
- Mamma får vi ta sönder pepparkakshuset?
- Hmmm svarade jag
Så när jag kom upp, stod det två glada pojkar och åt av
pepparkakshuset!

Jag har börjat gå igenom dina saker. Jag har lagt ner alla dina
saker i lådor och tar en låda i taget. Jag tog en låda och tänkte
att nu ska jag gå igenom denna låda. Det gick bra men efter
en stund så börjar mina händer att skaka. Jag känner att dina
saker påminner mig så mycket om dig så det blir så verkligt.
Du finns inte i denna världen mer.
Jag gav bort din discokula till din lillasyster. Hon blev överlycklig!
Så nu har lillasyster disco i sitt rum ibland!

Jag minns fortfarande sista julen vi firade tillsammans.
Det var julafton 2008. Den gången var du inte glad.
Din tjej hade gjort slut och du led av ett brustet hjärta.
Du var med på julafton, men du var ledsen.
Det var då du skrev ”kan inte säga nåt” eller 05031224
När jag lyssnade på låten, blir jag imponerad och berörd.
Det du beskriver i denna låt, är ett brustet hjärta.
Dina ord och hur du sjunger denna låt, är en perfekt beskrivning.
När jag hör refrängen ”We are the shadows, shadows in the alle
you die when you are young” Då får jag tårar i ögonen.
Ja, du dog väldigt ung…
Här är länken till låten 05031224 "kan inte säga nåt"

På julaftons morgon kommer jag till din grav och skickar min
God Jul hälsning till dig. Jag tror att du får en julklapp i år också,
den innehåller min kärlek som jag skickar till dig.

Jag älskar dig.
Du är alltid i mitt hjärta.

Mamma

Publicerad 18 Dec, 2011 av Britt-Marie Fransson


1 år sedan du dog.....

Nu har det gått ett år sedan, du dog.
Det är tungt, jobbigt och svårt.
Den senaste tiden har varit jättejobbig.
Din dödsdag har närmat sig och det har
fyllt mig med en otrolig sorg.
Jag har gått igenom hela din dödsdag,
om och om igen i mina tankar.
Jag har skrivit om dödsdagen, här är länken:
http://www.poeter.se/viewText.php?textId=1372732

En bild, en sak, en tanke får mina tankar att
vandra tillbaka i tiden.
Minnen sköljer över mig och de fina minnena
får mig att le samtidigt
som den stora saknaden och
den stora sorgen får mig att gråta.

Jag är aldrig beredd. Ibland dyker det upp minnen hela tiden.
Jag börjar lära mig att hantera det hela, men det är svårt.
Vad gör man, när det enda man vill, är att få träffa dig igen?
Ge dig en kram, tala om hur mycket jag älskar dig,
tala om hur mycket jag saknar dig, prata med dig,
berätta om olika saker som har hänt,
och fråga dig om, olika saker.

Din sista hälsning ifrån dig till oss, är din textfil, i din dator,
som du skrev, innan du begav dig iväg ut, din sista kväll.
Textfilen heter ”Livet är underbart”. I textdokumentet står
det ingenting, förmodligen hade du tänkt skriva en text
till en låt, eller något annat. Budskapet är tydligt.
Du var lycklig och tyckte att ”Livet är underbart!”
Det sista du hade tänkt, var att dö.
Med det i minnet, så kan jag tänka att du dog lycklig.
Budskapet ”Livet är underbart” är något vi får bära med oss.
Vi får tänka att fast det är svårt, tungt och jobbigt så är
Livet underbart. Njuta av alla glada stunder.
Ta vara på livet, just nu. Fånga dagen! :-)


På din dödsdag ska jag och familjen skicka iväg en himmelslykta
till dig! Med den skickar jag all min kärlek!


Jag älskar dig
Jag saknar dig
Jag tänker på dig
Min lille pojk

Mamma

Publicerad 4 Oct, 2011 av Britt-Marie Fransson


September 2011

Tiden går. Nu är det 11 månader sen du dog.
För ett år sedan fick du din lägenhet och började
ditt nya liv. Du hade hela livet framför dig.
En ny utbildning, en egen lägenhet, i en annan stad.
Du bubblade av optimism och var så glad!
När jag tänker tillbaka, kan jag bli så arg.
Du hade hela livet framför dig. Det är så orättvist.

Nu är omtapseringen av rummet som en gång
var ditt klart. Lillasyster valde själv tapeter, beiga
med guldglitter i. Så nu har lillasyster flyttat in i
det rummet. Hon är överlycklig!
Så nu är det omgjort och för min del känns det bättre.
Livet går vidare.

Jag har börjat gå igenom lite saker som var dina.
När jag står och håller i dem, känner jag saknaden få full styrka.
Jag känner tårarna i ögonen, saknaden och hur arg jag blir.
Hur kan livet vara så orättvist?
När jag håller i din keps, så ser jag dig framför mig.
En bild som jag har, som dyker upp är sista gången jag
såg dig i livet. Du står vid ytterdörren, med kepsen på huvudet,
ett brett leende, så höjer du armen och säger
-Hej då, vi hörs!

Alla dina saker, får mig att minnas.
De får mina tårar att rinna, samtidigt som jag ler vid minnet.
Så det är dubbelbottnat. Minnena vill jag behålla.
Det är min skatt, precis som en bildbok, som alltid
finns tillgänglig. Då blir du ”levande” igen.

Jag älskar dig
Och jag saknar dig så mycket
Min lille pojk

Mamma




Publicerad 8 Sep, 2011 av Britt-Marie Fransson


19 augusti 2011

Nu har det gått 10 månader sedan du dog.
Ibland är det konstigt, det är så svårt att
förstå att du inte finns mer.
Det är många minnen som dyker upp,
när jag inte är beredd.
När jag ser en liten pojke, som skrattar och
har samma utstrålning som dig, får jag tårar i ögonen.
Jag minns hur du skrattade och hur du var som en liten pojke.
När jag ser en välbyggd kille med keps, i 17 – 18 årsåldern,
modekläder, som liknar dig, så får jag tårar i ögonen.
Varför måste livet vara så orättvist?
Jag brukar tänka att du kommer alltid vara ”forever young”.
Minnen har den effekten att jag kan tänka på dig, se dig levande
och på sätt och vis blir du ”levande” då.
Jag kan le och skratta åt dessa minnen och då inser jag att
det är det enda sättet att gå vidare.
Jag kan känna glädjen och kärleken till dig.
Det bär jag alltid med mig!

Jag brukar lyssna på din låt ”Vissa saker” (det är min favorit)
Jag kan känna igen mig i den känslomässiga
stämning som du beskriver.
”Vissa dagar, vissa stunder är det jobbigt. Just nu
behöver jag dig mer än någonsin.
Men du måste hålla huvudet högt måste ha någon där,
när det känns tufft.”
(Den finns på minnessidan)

Idag var jag med din lillasyster, till hennes nya skola.
Den skolan du har gått lågstadiet och mellanstadiet i.
En fröken som hade haft hand om dig, hälsade glatt på
mig och din lillasyster. Tänk att du och din lillasyster
ska ha samma klassrum!
Minnet blixtrade förbi och jag kunde se lille Markus
sitta vid skolbänken, med glimten i ögat...
Alltid på gång, alltid i farten, alltid någon kompis
att leka med och alltid lite bus på gång...

Din storebror har flyttat till en egen lägenhet,
till en annan stad. Ett tomt rum blev kvar och inga pojkar..
Saknaden blev enorm, eftersom detta rum har varit både din
storebrors och ditt. Så nu pågår omtapetsering i detta rum.
Det ska bli lillasysters rum. Beiga tapeter med guldglitter i!

Jag saknar dig!
Jag älskar dig!

Mamma

Publicerad 19 Aug, 2011 av Britt-Marie Fransson


12 Juli 2011

Nu har det gått 9 månader sen du dog.
Jag har precis fått semester och tillbringat en hel dag på lysingsbadet
med din lillasyster, min bror,
min brorson och din mormor (+ alla turister).
Mina tankar förde mig tillbaka i tiden,
när du var med och badade och busade. Kommer du ihåg den gången
du badade med kläderna på i poolen?
På väg hem trillade du i poolen med kläderna på...
Jo, det finns många minnen att komma ihåg.
Just nu känns det som jag skulle vilja prata med dig.
Det finns så många saker att berätta som jag skulle
vilja berätta för dig. Som att din lillasyster ska börja
på samma skola som du har gått i.
Jag skulle vilja ta telefonen och bara ringa till dig.
Prata med dig och tala om hur mycket jag saknar dig..
Men tyvärr finns det ingen telefon, där du är.
Det enda som finns kvar är alla fina minnen jag har! 
Och den stora bilden av dig som finns på mitt rum.
Jag får åka till din grav och prata med dig.
Jag hoppas du hör mig, då!
Jag älskar dig och saknar dig, min lille pojke.

Mamma

Publicerad 12 Jul, 2011 av Britt-Marie Fransson


Tiden går...

Nu har det gått 8 månader sen du dog.
Jag börjar lära mig att leva med det,
men ibland är det svårt.
Jag har skrivit en dikt om sorgen, här är länken:
http://www.poeter.se/viewText.php?textId=1306280
Jag har nu läst ditt obduktionsprotokoll där det står att
ditt intag av alkohol och tabletter inte var din dödsorsak.
Dödsorsaken kan vara en diskret hjärtmuskelinflammation.
Det kan vara möjligt för jag kom ihåg hur mycket du tränade.
Du var nästan varje dag på gymmet och tränade.
Det upptog en stor del av ditt liv.
Vilken vältränad kropp du hade!
En sak har jag kommit underfund med.
Det är att naturen har en ”helande” verkan.
Så nu har jag börjat med Geocaching, en sorts skattjakt i naturen.
Leta skatter är en utmaning och sedan får man komma ut i naturen
och uppsöka underbara och spännande platser.
Jag känner att jag mår bättre av det.

En tanke slog mig.
Om du stod bakom mig och kunde prata med mig.
Vad skulle du säga då?
Jo, jag kan höra dig klart och tydligt.

Det som har hänt har hänt.
Det är dags att gå vidare.
Blicka inte bakåt. Se framåt.
Jag är alltid hos dig ändå, i ditt hjärta och i ditt minne.
Det kan ingen ta ifrån dig.
Så gå framåt nu, någon gång, mamma!

Då slogs jag av nästa tanke.
Livet är en gåva vi har fått.
Allt som man får i livet är gåvor.
Det finns ingenting som är självklart.
Jag fick en underbar gåva, jag fick en son!
Jag fick behålla dig i nästan 18 år..
Jag är så stolt och glad över att jag fick vara din mamma!
Jag älskar dig min son!

Mamma

Publicerad 4 Jun, 2011 av Britt-Marie Fransson


6 Månader...

Nu har det gått sex månader, sen du dog.
Ett halvår. Saknaden växer inom mig och smärtan
är ibland outhärdlig. Jag saknar dig så mycket.
Dina kommentarer, ditt skratt, dina filosofiska kommentarer,
få prata med dig och att bara få krama dig.
Livet går vidare, men ibland är det som min tid stannar.
Minnesbilder glider förbi. Ibland så gråter jag, ibland så ler jag.
När det är som svårast och tungast, när sorgen överväldigar mig
så åker jag till din grav, tänder ett ljus och gråter.
På senaste tiden har jag varit många gånger vid din grav.
På något sätt är det skönt att vara vid din grav och få utlopp för
mina känslor. Ibland säger jag ingenting, ibland pratar jag med dig.
Nu är det snart påsk. Jag undrar om du kommer ihåg påskharen?
Påskharen som gömde påskäggen på knepiga ställen?
Påskharen kommer i år också och jag tror att påskharen har ett
påskägg till dig också, fast i år är det inget godis i.
Jag antar att du inte behöver godis där du är.

Nu finns du på spotify! Alla som vill kan lyssna på dina
underbara och tänkvärda låtar.
Tänk vilken talang och vilken filosof du var!

Jag saknar dig
Jag älskar dig

Mamma

Publicerad 14 Apr, 2011 av Britt-Marie Fransson


Den 5 Mars 2011

Tänk vad tiden går fort.
(Fast ibland går det sakta)
Nu har det gått 5 månader sedan du dog.
Jag börjar lära mig att leva utan dig,
men vissa dagar är svåra.
Dessa dagar är saknaden väldig stor
och jag känner smärtan i att förlora en son.
Då har jag har svårt att bemästra alla mina känslor
som finns inuti mig.
Jag vill lägga mig ner på marken, skrika
ut min smärta, banka mina händer i marken,
i ren ilska över att livet är så orättvist.
Jag kämpar vidare. Jag måste göra det bästa,
för jag har ett liv kvar att leva.
Jag har ansvar för dina syskon, för vår familj.
Så jag kämpar på, sörjer dig och försöker att
leva mitt liv. Du finns alltid hos mig, i mitt hjärta.
Du var väldigt duktig på att göra musik.
Du skrev egna texter och sjöng din Hip-Hop Rap-musik.
Nu har jag och din pappa letat fram dina bästa låtar!
Just i dagarna blir din CD-skiva utgiven digitalt!
Om några veckor finns den på Spotify.
Din CD-skiva heter ”Tusen Salta Tårar”
Jag är så oerhört stolt över dig!
När jag lyssnar på dina texter, inser jag vilken tänkare
och vilken filosof du var.
Nu lever du vidare i denna världen, med din
musik och dina låtar.
Jag vet att det var en av dina drömmar, Markus,
att få din egna CD utgiven.
Nu har vi förverkligat denna dröm, åt dig!
Jag hoppas att du sitter där uppe i himlen och
njuter av din utgivna CD-skiva.
Du kanske till och med sjunger med!
Jag älskar dig och saknar dig!

Mamma

http://www.amazon.com/1000-Salta-T%C3%A5rar/dp/B004QHTXXS/ref=sr_shvl_album_1?ie=UTF8&qid=1299165033&sr=301-1

Publicerad 4 Mar, 2011 av Britt-Marie Fransson


Nyårsafton



För mig har alltid nyårsafton varit speciell.
Jag har förlovat mig två gånger och
jag fick en son nyårsafton 1992.
Så på nyårsafton har jag alltid bakat en tårta till Markus, och gett honom paket. Under åren som har gått, blev det 17 nyårsaftnar, Markus.
Men i år, när du skulle fylla 18 år,
så finns du inte mer.
Jag ska till din grav, tända ett födelsedagsljus.
Sedan (jag har inte bestämt tidpunkt, men inte vid 24.00) ska jag ge dig din födelsedagspresent.
Jag ska fyra av en raket, bara till dig.
Jag hoppas att du kan se den där upp i himlen och känna vår kärlek!
Vi kommer att sakna dig och mina tankar kommer att vara hos dig.

mamma

Publicerad 28 Dec, 2010 av Britt-Marie Fransson


Julafton

Jo, det blev en julafton utan dig.
Jag ställde väckarklockan tidigt för att komma iväg
till din grav. Jag tänkte att jag han nog aldrig varit
uppe så här tidigt en julafton. I kraftiga vindar men lite
snöfall tog jag mig cyklandes fram. Kylan bet i mina kinder.
I handen höll jag spaden och i min ryggsäck låg ljuset och din
”julklapp”. Tänk att jag cyklade mitt på vägen, men det var det
enda stället som det inte var 1 decimeter snö. Och så tidigt på
morgonen var nog bara tomten vaken. Jag såg en bil.
Framme vid kyrkogården, var det bara att parkera cykeln vid
infarten, för där var det inte plogat. Jag vägrade att cykla i
decimeter hög snö. Jag fick gå 200 meter och när jag kom fram
så var det meterhögar med snö att beskåda där alla gravplatser låg.
En liten gång, kunde jag se, som var översnöad fanns till din grav.
Så nu fick jag användning av min spade som jag skottade en liten
gång fram till din grav. Det var mörkt och när jag närmade mig
din grav såg jag ett ljussken igenom snön.
Jag grävde med spaden och fick strax se att under snön lyste
gravlyktan. Helt makalöst! Din pappa hade tänt ljuset dagen innan
och det brann än, fast det var översnöat.
Jag skottade fram din gravsten och gravlyktan.
Nu bytte jag ljus och tände ditt fina ”tomte” – ljus.
Sen tog jag fram din ”julklapp”, en krans. Med gran, tomte, ett band runt
om som det stod ”God Jul” på och en liten, liten julklapp på.
Julklappen är liten men full av kärlek!
Jag tog fram tre tomtebloss som jag satte i kransen och så
tände jag på dem. Det blev vackert i snön och i mörkret.
Jag pratade med dig, önskade dig God Jul och mina tårar rann.
Det tog en stund sen begav jag mig hem till familjen.
Julbordet började klockan 12.00, så det var bara att åka hem och fixa.
När alla i familjen satt sig ner och alla gäster också, så hade jag
räknat fel. En tallrik för mycket, men den var ju till dig! 
Den tomma platsen eller hur?
Vi åt ett gott julbord och hade det mysigt.
Detta år bröt vi mot alla traditioner och tittade inte på Kalle Anka.
Utan det var då, Tomten kom.
Din lillasyster var stormförtjust. Hon fick många, många paket.
Efter att tomten gått sa hon
- Det var inte den riktiga tomten. För denna tomten hade en mask...
Så det gick att fira utan dig, men alla saknade dig.
Dina kommentarer, ditt skratt, ditt leende och dina fyndiga uttryck.

Mamma

Publicerad 24 Dec, 2010 av Britt-Marie Fransson


En jul utan dig



Det är konstigt och helt enkelt ofattbart.
Du finns inte mer och
förnuftmässigt förstår jag det.
Men mitt hjärta går i tusen bitar,
när jag ska fira jul utan dig.
Jag vill köpa julklappar till dig också,
precis som jag gör till dina syskon.
Jag vill se dig sitta vid julbordet och skratta,skoja och kommentera..
- Men mamma, varför har du köpt en sån här juice, den är onyttig!
Eller jag vill bara ringa till dig och fråga
– Hur e läget?
Och du skulle svara precis
som du brukar göra:
- Såklart att allt är bra!

Men i i himlen har du inget behov av varken julklappar eller julbord..
Det är svårt att ringa också.
Det finns ingen telefon där.
Din plats/stol kommer att vara tom.

Din lillasyster är väldigt klok och saknar dig.
Hon är 6 år och kommenterar det hela med
- Jag saknar Markus,
men han kommer och hälsar på oss ibland. Vi kan inte se honom men jag vet att han gör det!

Jag har bestämt mig för att gå till din fina grav på julafton och tända ett
”tomte-ljus” och kanske ge dig en julklapp
men jag vet inte vad jag ska köpa...
I mina tankar kommer du att vara.
Jag älskar dig, min son.


Publicerad 20 Dec, 2010 av Britt-Marie Fransson


Till min son

Att inse det ofattbara
och förstå att du inte finns mer
är svårt, jobbigt och tungt.
Jag måste gå vidare och lära mig
att leva utan dig.
Mina tankar dröjer sig kvar och
minnen seglar förbi.
Jag är så oerhört stolt över dig
och jag älskar dig så mycket.
Inuti mig finns det ett hål, ett tomrum
bara avsett för dig.
Jag måste fylla detta tomrum, med
minnen och kärlek av dig.
För du kommer alltid att finnas kvar hos mig.
Hur lång tid det går, så kan ingen ta din plats i mitt hjärta.

Din Mamma

Publicerad 18 Dec, 2010 av Britt-Marie Fransson


Skapa en gratis hemsida du också!
Cybersite.se skapar du hemsidan snabbt och enkelt med färdiga designmallar

 

Skaffa en gratis hemsida på Cybersite.se